Har den äran Hedvig Charlotta Nordenflycht

Idag, den 28:e november 2021, skulle Hedvig Charlotta Nordenflycht fyllt 303 år och vi firar henne med att åtege en artikel från Vestmanlands Läns Tidning om författarens tid på Fullerö från 1745 till 1752.

Hedvig Charlotta Nordenflycht betraktas som en av 1700-talets främsta svenska poeter och anses också ha varit Sveriges första feminist. Hon är också unik i det att hon var en av de första svenska kvinnorna som kunde försörja sig själv på sitt skrivande.

Nordenflycht var nära vän med Margareta Beata Cronstedt (f. Grundel) som år 1739 instiftade Fullerö fideikommiss tillsammans med sin make. År 1741 samlade Nordenflycht för första gången sin produktion i den handskriftspublicerade så kallade Cronstedska poemboken som en gåva till Margareta Beata Cronstedt.

I Hedvig Charlotta Nordenflychts spår

Josefin Lind, VESTMANLANDS LÄNS TIDNING, Lördagen den 17 maj 2003

Redan i unga år blev Hedvig Charlotta Nordenflycht änka. Det finns de som menar att det var tack vare det hon kunde bli författare. Sommaren 1749 var hon gäst på Fullerö. VLT:s Josefine Lind cyklade dit och tog sig 250 år tillbaka i tiden.

Jag undrar hur det såg ut när de kom in i allén på 1700-talet, Cronstedts. Hur lång tid kan det ha tagit ifrån Westerås ut hit till Fullerö majorat? Och fick de ofta besök – kanske ända från Stockholm?

Jag vet alldeles säkert att de sommaren 1749 hade en gäst, en grand gäst. Hon var visserligen inte adlig i många led, det var först hennes far som fick sköldebrevet, men hon var en stjärna på vitterhetens himmel, endast 31 år gammal. Hon hette Hedvig Charlotta Nordenflycht.

När hon kom ut hit till Fullerö på sommarvistelse, när vagnen rullade in på gruset, tjänstefolk som yrade runt bland bagage och hästar, hur hon klev ut och behövde lyfta kjolarna från gruset, andades in den tunga lantluften, då började en vitter lek här ute på Vestmanländska landet:

Här man et guda sällskap har

Af dygden prydd med ärestämpel:

Här siälen ock sin håning drar

Utur et ymningt wisdoms tempel.

Här blir man dygdig, from och wis:

Här wille jag min lefnad sluta.

Gud lät i detta paradis

Dess herrskap långligt sällhet niuta!

(ur Adieu på Fullerö 1749)

Och visst fick hon rätt, Cronstedtska familjen, det guda sällskapet, sitter än i dag i sitt wisdoms tempel uppå Fullerö och kan blicka ut över Mälar sjö. Wisdomens tempel är Fullerös bibliotek. Under sommarens varma och lekfulla dagar kunde det komma väl till pass med lite litteratur i ett svalt och tyst rum:

I täcka wishets salen träder:

En almän tystnad blir här snart:

Stilla nöjen förnuftet gläder,

En ro af owärderlig art:

Här fins, til tusend tal,

På goda böcker, wal.

Det var närmare ett 60-tal böcker än tusental, men dikten har sin egen verklighet. När Hedvig Charlotta skriver den här dikten De nöjsamma dagar på Fullerö 1746, kan man ana den fria lekens värme och hur som maren med lätta andetag griper tag i författarinnans inspiration:

I menlöst nöje flyter:

Den hit anländer, han gör wäl:

Endast då mot al ordning bryter.

Om han wil färdas utan skäl:

Ju längre han blir qwar,

Ju mera gunst han har.

Inte heller behöver man bekymra sig om klädseln får vi veta:

Man slipper all den dyra möda,

At städa sig i grant och täkt:

Modets reglor här ligga döda,

Och i renlighet är bästa dräkt:

Här är ock ej förment,

At wisa hjärtat rent.

Att få visa sitt hjärta rent från regler och normer, att få uttrycka sin hjärtas mening, tala och tänka osminkat, måste på den här tiden ha varit en oerhörd lyx, med tanke på alla sociala anspråk på esprit och elegans.

Vitter klarhet. Hedvig Charlotta Nordenflycht, här målad som Uranie, astronomins gudinna. I sällskapet Tankebyggarorden valdes medlemmarna in och de behövde ett ordensnamn, och ett valspråk, Nordenflycht tog när hon valdes in 1753 Ex lumine candor, vilket betyder ungefär genom ljuset klarhet.

Hedvig Charlotta Nordenflycht levde egentligen i Stockholm, efter en kort sejour i Carlskrona tillsammans med den man hon var gift med under en mycket kort period. Hon var sedan änka resten av sitt liv. Vissa menar att det var just tack vare att hon blev änka som hon kunde bli författare. En kvinna var inte myndig varken som ogift eller gift, men som änka kunde hon själv bestämma över sina ekonomiska tillgångar under den här tiden. Nordenflycht menar många var därför den första svenska kvinnliga författare som levde på sin penna. Hon hade ingen annan inkomst, och hon gifte aldrig om sig, något som jag tolkar att hon i den här dikten, ses som en fördel för hennes. renhet i tanke:

Min bur; som klara Silfret blänkte,

Och war befäst så stark och gill,

At den som til mig fria tänkte

Med wåld och makt måst biuda til.

Af äkta renhet har jag blifwit

En sinnebild: och hwar en wet,

Hur som mig ock beröm är gifwit

Af beundranswärd beständighet.

Jag obefläckad kan förwara

Min glants wäl hundrad år och fler:

Att leva på sin penna på den här tiden innebar ett evigt skrivande för kungligheter, adliga familjer, borgare och ständer. För dessa texter fick hon betalt, eller som i fallet med Cronstedts, en sommarvistelse. Nordenflychts första diktbok kom också att dedikeras till grevinnan Cronstedt för att visa sin välvilja, och hon anlägger under ton av underlägsenhet gentemot grevinnans bildning i denna Til Grefwinnan och Riks-Rådinnan Margaretha Beata Cronstedt wid en boks öfwersändning:

Ty räcker jag Er milda hand

Det lilla bleka blomsterband, [Poemboken]

Som jag i skogen bunnit:

Jag wet, Er Nåd beskyddar det;

Fast än Hon sielf, i Pallas fiät,

De skönsta rosor funnit.

Och Hedvig Charlottas dikt föll det grevliga paret på tungan och i flera år fram till 1752, kom Hedvig Charlotta Nordenflycht att vistas uppå Fullerö, där hon ägnade dem många dikter och tankespel.

När jag hoppar upp på min cykel igen för att vända hemåt från Fullerö, tänker jag på hur annorlunda det är nu. Att jag som kvinna själv kan ta mig vart jag vill, jag är fri att betala, att rösta, att cykla, att gå ensam.

Det går inte att komma ifrån att det genom århundranden har funnits kvinnor som slet i hela sina liv för dessa rättigheter, så att jag i dag kan cykla i väg en tidig vårmorgon utan att ha med mig en man.

Det går inte att skriva om Hedvig Charlotta Nordenflicht utan att nämna hennes del i det hela, att hon redan på 1700-talet tog upp kampen när hon skrev bland annat Fruentimbers plikt at upöfwa deras wett.

Dumma lag, du blinda sed,

Som af nedrig afwund ljuder,

När du Evae Kön förbjuder.

At Parnassen komma wed.

At du först har fått din fart

Ur en swag och manlig hjerna,

Som sit wälde welat warna,

Är wäl, utan twifwel klart;

[…]

Nu wäl an, wi qwinnor fått,

Som de wisa männer yrka,

Mindre kraft och mindre styrka,

Uti vår Natur och lott;

Detta är det första skäl,

Hwarfor’ qwinnor böra wandra

Mer til wishet, än de andra,

Dem Naturen delt så wäl;

[…]

Nej, betänk, O ädla hop!

At Er åtrå först böra hwälfwa

At uphjelpa Eder sjelfwa,

Ur en neslig dumhets grop.

[…]

I ha’n fätt Ert dyra lif

Ej derför’, at det förspilla.

Och at Edert wett förwilla

I fåfängans tidsfördriv

Så var det sagt och så bör det få stå. Jag lämnar Fullerö och tänker på att Westerås inte ligger mer än en cykeltur från ett stort kulturellt arv från 1700-talet.

Farwal, du täcka Fullerö,

Dit landskaps smycke, lust och prydna, Där witter hand vid Mälar sio

Natur och konst har bragt lydna:

[…]

JOSEFINE LIND, VLT

Hela artikeln om Hedvig Charlotta Nordenflycht på Fullerö av Josefine Lind i Vestmanlands Läns Tidning den 17 maj 2003
De fyra första verserna ur De nöjsamma dagar på Fuller-ön av Hedvig Charlotta Nordenflycht 1746.

Leave a comment

Your email address will not be published.