Axel Oxenstirna, som genom sitt gifte med Anna Bååt, blivit ägare till Fullerö, dog 1653. Efter honom ärvde yngste sonen Erik Oxenstierna Fullerö. Han var född 1624 och gift med Elsa Brahe. Han hade gården endast 3 år och dog i fältsjuka i Preussen 1656. Fullerö corps de logi var nu uppfört och 1656 står för dess byggår med Jean de la Vallée som arkitekt. Drottning Kristina hade abdikerat och Carl X Gustav regerade i Sverige.
1637 kom den franske arkitekten Simon de la Vallée till Stockholm och anlitades av Axel Oxenstierna som slottsarkitekt. Han gjorde den första ritningen till Riddarhuset. Han dog dock i en duell redan efter 5 år 1642. Han efterträddes av Heinrich Wilhelm som dog 1652. Därefter fick Riddarhuset sin sista utformning av först Joost Vingboons under 4 år sedan från 1656 av Simon de la Vallées son Jean de la Vallée. Den senare utnyttjade gärna det svenska vackra säteritaket, som man kan se på Riddarhuset och Fullerö. Fullerö stod färdigt 1656 och Riddarhuset fick sitt tak omritat av Jean de la Vallée efter 1656. Man kan anta att Fullerö byggdes som modell till Riddarhuset och för att se hur det nya mjukt välvda taket skulle ta sig ut. Joost Vingboons ritade bl.a. ett palats åt Louis de Geer på 1640-talet. Detta ligger i Götgatsbacken och är nu Nederländska Ambassaden. Man finner en stor likhet med Fullerö dock ej taket. Simon de la Vallée ritade också Hesselby slott, men det blev ej heller färdigt utan fullföljdes av sonen Jean. I mitten av 1600-talet förändrades Stockholm markant. Branden 1625 hade varit förödande och Stockholm byggdes nu upp till en modern stad med planering av nya gator. Högadeln lät bygga ståtliga palats åt sig. Jean de la Vallée anlitades mycket och byggde bl.a. van der Nootska palatset, Axel Oxenstiernas palats och Bondeska palatset åt Riksskattemästaren Gustaf Bonde på 1660-talet. Det blev 1739 stadens rådhus och utanför detta palats utspelades slutakten i det Fersenska dramat 20 juni 1810. Jean de la Vallée ritade också många herrgårdar. Han samarbetade mycket med Nicodemus Tessin d.ä. De ritade tillsammans Carl Gustaf Wrangels palats på Riddarholmen.
I jämförelse med adelns stora palats var Fullerö väl närmast ett lustslott för familjen Oxenstierna, som ägde det närbelägna Tidö slott. Axel Oxenstierna omnämner i sitt testamente Fiholm i Södermanland som sin “förnämsta sätesgård”. Han varnar med visa ord sina efterlevande för “sådana stora hus som litet gagn med sig föra för en husman men väl omkostnad”. Han avrådde på så sätt från vidare palatsbyggande. Kanske hade byggherren till Fullerö Erik Oxenstierna sin faders råd i tankarna, när han lät bygga Fullerö..
Efter Erik Oxenstiernas död 1656 ärvdes Fullerö av sonen Carl Gustaf. Denne upplånade 1680 stora penningsummor för att betala sina skulder, vilka han i “Kgl Maij:ts och Rijksens tienste” ådragit sig både i Sverige och i utlandet. Dessa summor för sträcktes honom delvis av dåvarande direktören Mårten Gavelius, som erhöll Fullerö i pant. Fullerö bestod då av 2 frälse och ett skattehemman. Vid Carl Gustaf Oxenstiernas död 1687 över flyttades denna skuld på sonen Carl Gustaf d.y., som ärvt Fullerö. Redan 1688 överlät hans förmyndare och hans moder Ebba de la Gardie Fullerö till Mårten Gavelius Cronstedt. Denne hade 1686 blivit upphöjd i adligt stånd. Genom erhållandet av Fullerö förklarade sig Mårten Cronstedt fullt betald för sin fordran hos Oxenstiernska släkten. Han var då gift med Anna Gerdes sedan 2 år.