Fullerö Säteri

Fullerös Historia

Fullerö omnämns redan på 1200-talet. Riksmarsken Sten Pedersson Stierna skänkte gården i mitten av 1400-talet till Västerås domkyrka. Den indrogs vid reformationen till Kronan, men bortbyttes senare av Gustav Vasa till släkten Tott. Så följde som ägare släkterna Bååt och Oxenstierna. Översten greve Carl Gustaf Oxenstierna nödgades 1687 sälja Fullerö till administratören Över Oxenstiernas egendomar. Mårten Gavelius, 1686 adlad Cronstedt. Då denne saknade egna avkomlingar, ärvdes han 1696 av sin styvson, riksrådet och serafimerriddaren greve Jakob Olderman Cronstedt , som 1739 gjorde Fullerö med underlydande gårdar till fideikommiss för släkten. Han efterträddes 1751 av sin son, presidenten greve Carl Johan Cronstedt . Sen dess har Fullerö gått i arv som Fideikommiss inom familjen Cronstedt. I våra dagar är Carl Johan Cronstedt innehavare av Fideikommisset.

Slottet

Huvudbyggnaden har rödmålad träpanel, är i två våningar under säteritak och har på båda fasaderna åtta pärlgrå pilastrar och antikiserande fris. Det finns två envåningsflyglar till huvudbyggnaden, som uppfördes 1656 av rikskanslern greve Erik Oxenstierna af Södermöre efter ritningar av Jean de la Vallée . Den torde vara en av landets allra märkligaste träbyggnader. Den omges av trädgård, känd för sina förnämliga fruktträd, samt park med biblioteksbyggnad och orangeri.

Skiss av Fullerö från 1700-talet

Huvudbyggnadens inre innehåller stora samlingar av äldre möbler, bl a av Georg Haupt, och andra konstföremål, bl a en vapenservis, skulpturer av Johan Tobias Sergel och Jacques Philippe Bouchardon samt porträtt och andra målningar av bl a Leandro Bassano och Salvator Rosa samt av svenskarna David Klöker Ehrenstrahl, Martin Mijtens d ä och Johan Henrik Scheffel. En samling om mer än 5 000 arkitekturritningar och teckningar, som tidigare förvarats på Fullerö och som sammanbragts av presidenten Cronstedt, finns nu på nationalmuseum i Stockholm. På Fullerö Finns även ett bibliotek, tidigare betydligt större, innan stora delar därav kom till Uppsala universitet.

Fideikomiss

Fideikommiss innebär att en person "fideikommissarien" på grund av enföreskrift i ett gåvobrev eller testamente innehar egendom med ett slags inskränkt dispositionsrätt. Fideikommissarien har rätt att nyttja och uppbära avkastningen av egendomen. Egendomen kan bestå av fast egendom ellerlös egendom i form av t.ex. en boksamling, ett arkiv eller ett penningkapital. Vanligen har givaren eller den som skrivit testamentet i gåvobrevet respektive testamentet "fideikommissurkunden" föreskrivit att egendomen för obegränsad tid skall ärvas av äldste manlige bröstarvinge i kommande släktled inom en eller flera släkter och att egendomen inte får belånas, säljas eller förminskas på annat sätt. Fideikommissbestämmelserna innebär att egendomen i princip skall överföras ograverad från innehavaren till efterträdaren i led efter led. De flesta fideikommiss avseende fast egendom instiftades i mitten av 1700-talet. Fideikommissinstitutet har bidragit till att betydande samlingar av historiskt, kulturellt och vetenskapligt värde kunnat hållas samman under långa tidsperioder.

Flygfoto av Fullerö säteri och parken från 1900-talets första hälft

Riksdagen beslöt år 1963 att fideikommissen skall avvecklas. Detta innebär att ett fideikommiss skall upphöra när den som vid lagensikraftträdande den 1 januari 1964 var innehavare av ett fideikommiss avlider. I undantagsfall kan regeringen besluta om förlängning av fideikommissurkundens bestämmelser om egendomen har synnerligt kulturhistoriskt värde, områden av naturvårdsintresse, betydelse för sysselsättningen på orten eller det finns andra särskilda skäl till förlängning. Regeringen har medgett förlängning i sex fall. I ett historiskt regeringsbeslut 1995 var Fullerö det första fideikommisset som förlängdes sedan avvecklingslagen instiftades, med motiveringen att trygga det långsiktiga bevarandet av särskilda kulturhistorika värden. Förlängningen skedde i samband med att Kulturarvsutredningen utredde vilka fideikommiss som var särskilt värdefulla ur ett kulturhistoriskt perspektiv.

Källor
Fideikommissnämnden
Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas, 1906